bjuder er mindre än vad ni är värd?» frågade kardinalen med ett föraktfullt leende.
»Monseigneur, ers eminens är hundra gånger för god mot mig, och jag anser mig tvärtom ännu inte ha gjort nog för att förtjäna er godhet. La Rochelles belägring skall ju öppnas, monseigneur, jag kommer där att tjäna under ers eminens‘ ögon, och om jag är lycklig nog att vid denna belägring kunna uppföra mig så, att jag förtjänar att ådraga mig ers eminens‘ blickar, nåväl, då skall jag åtminstone ha någon lysande bedrift bakom mig, som kan rättfärdiga det beskydd ers eminens vill hedra mig med. Allt bör ske i rätt tid, monseigneur, kanske skall jag framdeles ha rätt att giva mig åt er, nu skulle det se ut som om jag sålde mig.»
»Det vill säga, att ni nekar att tjäna mig, herr d'Artagnan?» sade kardinalen i en ton av förtrytelse, under vilken likväl låg ett slags aktning. »Nå, fortfar då att vara fri och behåll ert hat och edra sympatier.»
»Monseigneur…»
»Det är bra, det är bra», sade kardinalen, »jag är inte ond på er. Men ni förstår, man har nog att göra med att försvara och belöna sina vänner, och man är inte skyldig sina fiender något; likafullt vill jag ge er ett råd: uppför er väl, herr d'Artagnan, ty från det ögonblick jag tagit min hand från er, vill jag inte ge en sou för ert liv.»
»Jag skall försöka, monseigneur», svarade gaskognaren med nobel självsäkerhet.
»Och kom ihåg framdeles och i ett visst ögonblick, om en olycka träffar er», sade Richelieu med tonvikt, »att det var jag, som sökte upp er och som gjorde vad jag kunde för att denna olycka inte skulle drabba er.»
»Vad som än må hända», sade d’Artagnan bugande sig och med handen på hjärtat, »skall jag evigt förbli ers eminens tacksam för vad ni gjort för mig i detta ögonblick.»
»Nåväl då, som ni sade nyss, herr d’Artagnan, vi återse varandra efter fälttåget. Jag skall inte lämna er ur sikte, ty jag tänker vara med därborta», fortfor kardinalen, i det han pekade på en präktig rustning, som han ämnade använda; »och när vi komma tillbaka, skola vi göra upp våra räkenskaper.»
»Ack, monseigneur», utbrast d’Artagnan, »bespara mig bördan av er ogunst; förbliv neutral, ers eminens, om ni finner, att jag handlar som en man av ära.»
»Unga man», sade Richelieu, »såvida jag någonsin mera
