DE TRE MUSKETÖRERNA
43.
VÄRDSHUSET »RÖDA DUVSLAGET»
(FORTSÄTTNING FRÅN ANDRA DELEN)
En afton, då d’Artagnan, som var på vakt i en löpgrav, icke kunnat vara med dem, och Athos, Porthos och Aramis, ridande på sina stridshästar, insvepta i sina fältkappor, alla tre återvände från ett litet värdshus, som Athos upptäckt två dagar förut på vägen till La Jarrie och som kallade Röda Duvslaget, inträffade följande: De tre musektörerna följde vägen, som förde till lägret, och höllo sig, som sagt, väl på sin vakt av fruktan för något försåt, då de ungefär en halv fjärdingsväg från byn Bonair tyckte sig höra ljudet av några ryttare, som kommo emot dem; alla tre stannade genast, slutande sig tätt intill varandra, och väntade mitt på vägen. Några ögonblick därefter och just som månen trädde fram ur ett moln, sågo de vid en krökning av vägen två ryttare, som vid anblicken av dem likaledes stannade och tycktes överlgga, om de borde fortsta vägen eller vända om. Denna tvekan väckte vissa misstankar hos de tre vännerna, och Athos red fram några steg och ropade med bestämd röst:
»Vem där?»
»Vem där, ni själv?» svarade en av de två ryttarna.
»Det där är inte något svar!» sade Athos. »Vem där? Svara, eller anfalla vi!»
»Tag er till vara för vad ni ämna göra, mina herrar!» sade en kraftig röst, som tycktes van att kommendera.
