Porthos och Aramis slogo sig ned vid ett bord och började spela; Athos gick tankfull fram och tillbaka.
Under sin tankfulla promenad passerade han flera gånger förbi det på mitten avbrutna gamla spisröret, vars övre ända gick upp i rummet ovanpå; och för varje gång han gick förbi, hörde han ett mummel av röster, som slutligen väckte hans uppmärksamhet. Han närmade sig och urskilde några ord, som förmodligen tycktes honom vara av så stort intresse, att han gav sina kamrater ett tecken, att vara tysta, under det han själv böjde sig ned och höll örat i jämnhöjd med rörets nedre mynning.
»Hör på, mylady», hörde han kardinalen säga, »saken är av vikt; sätt er där och låt oss språka.»
»Mylady!» halvviskade Athos.
»Jag hör, ers eminens, med den allra största uppmärksamhet», svarade en kvinnlig röst, som kom musketören att spritta till.
»Ett litet fartyg med engelsk besättning, vars kapten är mig tillgiven, väntar er vid mynningen av Charente bredvid fästet La Pointe; det seglar i morgon bittida.»
»Jag måste således bege mig dit i natt?»
»Ja, på ögonblicket, det vill säga, sedan ni fått mina förhållningsorder. Två karlar, som ni finner vid porten, skola tjäna er till eskort; ni låter mig fara min väg först, och en halvtimme därefter ger ni er av.»
»Ja, monseigneur. Låt oss nu återkomma till det uppdrag ni vill anförtro mig, och som jag är mycket angelägen om att fortfarande förtjäna ers eminens‘ förtroende, så får jag be er ha den godheten att i klara och tydliga ordalag säga mig det, så att jag inte måtte begå något misstag.»
Det uppstod nu ett ögonblicks djup tystnad mellan de båda samtalande; det var tydligt, att kardinalen på förhand noga övervägde sina ord och att mylady samlade alla sina andliga förmögenheter för att förstå, vad han skulle säga, och inprägla det i sitt minne, när det blivit sagt.
Athos begagnade sig av detta ögonblick för att säga till sina båda kamrater att låsa dörren inifrån och gav dem en vink om att komma fram och lyssna tillsammans med honom.
De båda musketörerna, som ville ha det bekvämt, flyttade fram var sin stol åt sig och en åt Athos, varpå alla tre slogo sig ned och sträckte fram huvudena och lyssnade.
»Ni skall resa till London», fortfor kardinalen; »när ni kommer dit, söker ni upp hertigen av Buckingham.»
»Jag får fästa ers eminens‘ uppmärksamhet på», sade my-
