Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/447

Den här sidan har korrekturlästs

lady, »att efter affären med diamanterna, för vilken hertigen alltid misstänkt mig, hyser han misstroende till mig.»

»Den här gången är det inte heller frågan om att tillnarra sig hans förtroende», sade kardinalen, »utan att uppträda öppet och ärligt inför honom som underhandlerska.»

»Öppet och ärligt», eftersade mylady med ett obeskrivligt uttryck av dubbelhet.

»Ja, öppet och ärligt», upprepade kardinalen i samma ton; »hela den här underhandlingen måste föras öppet.»

»Jag skall bokstavligen följa ers eminens‘ instruktioner, och jag väntar, att ers eminens ger mig dem.»

»Ni söker således upp Buckingham på mina vägnar och säger honom, att jag känner till alla hans planer, men att jag inte frågar stort efter dem, därför att vid första steg han tager, så störtar jag drottningen.»

»Och kommer han att tro, att ers eminens är i stånd att verkställa sin hotelse?»

»Ja, ty jag har bevis.»

»Det är nödvändigt, att jag kan framlägga de bevisen för honom.»

»Naturligtvis, och ni skall säga honom, att jag kommer att offentliggöra herr de Bois-Roberts och markis Beautrus rapport över det möte hertigen hade med drottningen hos konnetabelns gemål, samma afton denna gav en maskeradbal; säg honom, så att han inte må tvivla på att jag vet allt, att han bevistade denna maskeradbal i Stormoguls kostym, som skulle ha burits av chevalier de Guise, men som han köpte av denne för tretusen pistoler.»

»Gott, monseigneur.»

»Säg honom, att jag har reda på alla detaljerna, både hur han kom dit och hur han gick därifrån, den där natten, då han skaffade sig inträde i Louvren, klädd som italiensk spåman; säg honom vidare, för att han inte må tvivla på äktheten av mina underrättelser, att han under kappan bar en lång vit mantel, fullsatt med svarta droppar, dödskallar och korslagda benknotor, ty i händelse han skulle bli överraskad, ville han gå och gälla för Vita fruns vålnad, vilken, som man vet, brukar visa sig i Louvren, var gång någon viktig tilldragelse förestår.»

»Är detta allt, monseigneur?…»

»Säg honom också, att jag känner till alla detaljerna av äventyret i Amiens, att jag om den saken ämnar låta skriva en liten kvick och pikant roman med en plan av trädgården och med porträtt av aktörerna i detta nattliga skådespel.»