första våningen en viktig föreskrift, och han skickar nu mig för att gottgöra sin glömska.»
»Stig upp», sade värden, »hon är ännu på sitt rum.»
Athos begagnade sig av tillåtelsen, gick uppför trappan med sina lättaste steg, kom upp i förstugan och såg genom den halvöppna dörren mylady, som höll på att sätta på sig hatten.
Han gick in i rummet och stängde dörren efter sig. Vid det ljud han gjorde, då han sköt för rigeln, vände mylady sig om.
Athos stod vid dörren, insvept i sin kappa och med hatten djupt neddragen i pannan. Då hon såg denna figur, tyst och orörlig som en staty, blev mylady rädd.
»Vem är ni, och vad vill ni?» utropade hon.
»Åh, det är verkligen hon! mumlade Athos, och i det han lät kappan falla och sköt upp hatten, närmade han sig mylady.
»Känner ni igen mig, min fru?» frågade han.
Mylady tog ett steg framåt, därpå studsade hon tillbaka som vid anblicken av en orm.
»Gott», sade Athos, »jag ser, att ni känner igen mig.»
»Greve de La Fère!» mumlade mylady och drog sig till baka, tills väggen hindrade henne att komma längre.
»Ja, mylady», svarade Athos, »greve de La Fère i egen person, som kommer direkt från andra världen för nöjet att få se er. Låt oss därför sitta ned och språka, som herr kardinalen brukar säga.»
Behärskad av en obeskrivlig skräck, satte mylady sig utan att yttra ett ord.
»Ni är således en avgrundsande sänd till jorden!» sade Athos. »Er makt är stor, jag vet det, men ni bör även veta, att med Guds hjälp ha människorna ofta besegrat de värsta demoner. Ni har redan förut en gång kommit i min väg, jag trodde mig ha gjort er oskadlig, men antingen misstog jag mig, eller också har helvetet återuppväckt er.»
Vid dessa ord, som hos mylady återkallade fruktansvärda minnen, sänkte hon huvudet med en kvävd suck.
»Ja, helvetet har återuppväckt er», återtog Athos, det har gjort er rik, det har givit er ett annat namn, det har nästan gjort om ert ansikte; men helvetet har inte kunnat utplåna varken smutsfläckarna i er själ eller brännmärket på er kropp!»
Mylady for upp som påverkad av en fjäder och hennes ögon sköto blixtar. Athos förblev sittande.
