Då drog Athos en pistol ur bältet, såg efter fängkrutet, spände den och höll mynningen för örat på Grimaud.
Grimaud for upp som påverkad av en fjäder. Athos gav honom ett tecken att ta korgen och gå förut. Grimaud lydde, och allt vad han vann på denna ögonblickspantomim, var att han från eftertrupp blev befordrad till förtrupp.
När de kommit fram till bastionen, vände de fyra vännerna sig om.
Mer än trehundra soldater av alla vapenslag voro församlade vid ingången till lägret, och i en grupp för sig kunde man urskilja herr de Busigny, dragonen, schweizaren och den fjärde vadhållaren.
Athos tog av sig hatten, satte den på värjspetsen och svängde den i luften. Alla åskådarna besvarade hans hälsning och läto denna artighet åtföljas av ett väldigt hurra, som nådde ända fram till dem.
Därpå försvunno de alla fyra i bastionen, dit redan Grimaud gått in före dem.
47.
MUSKETÖRERNAS RÅDPLÄGNING
Som Athos förutsett, upptogs bastionen endast av ett dussin döda, såväl fransmän som rochellare.
»Mina herrar», sade Athos, som tagit kommandot över expeditionen, »medan Grimaud dukar bordet, så låt oss först av allt samla ihop musköterna och patronerna; vi kunna för resten mycket väl prata under tiden; de här herrarna», tillade han pekande på de fallna, »komma inte att lyssna på oss.»
»Men vi kunde ju alltid ta och kasta dem i löpgraven», sade Porthos, »dock först efter att ha övertygat oss om att de inte ha någonting i fickorna.»
»Ja», sade Athos, »det är Grimauds affär.»
»Nå, gott då», sade d'Artagnan, »låt Grimaud visitera dem och sedan kasta dem över muren.»
»Det ska vi akta oss väl för», sade Athos, »de kunna bli oss till nytta.»
»De där liken skulle kunna bli oss till nytta», utropade Porthos, »nej, kära vän, du börjar då bli riktigt tokig!»
»Dömen icke förhastande, säga skriften och herr kardinalen», svarade Athos. »Hur många gevär, mina herrar?»
