»Bah», sade Athos, »Gud är stor, som Muhameds anhängare säga, och framtiden ligger i hans hand.»
Därpå, sedan han stjälpt i sig innehållet i sitt glas och ställt det ifrån sig, steg Athos upp helt bekymmerslöst, tog första musköt han fick fatt i och gick fram till en skottglugg. Porthos, Aramis och d'Artagnan gjorde på samma sätt. Grimaud fick befallning att ställa sig bakom de fyra vännerna och ladda om gevären.
Efter ett ögonblick fick man se truppen komma, den följde ett slags löpgravsgren, som utgjorde en förbindelse mellan bastionen och staden.
»För fan», sade Athos, »det lönade visst mödan att göra oss besvär för ett tjog narrar, beväpnade med hackor, spetshackor och spadar! Grimaud hade bara behövt ge dem tecken att gå sin väg, och jag är säker på att de skulle lämnat oss i fred.»
»Det tviviar jag på», sade d'Artagnan, »ty de rycka fram hit mycket beslutsamt. Dessutom ha de med sig fyra soldater och en korpral, beväpnade med musköter.»
»Förhållandet är, att de inte sett oss ännu», sade Athos.
»Jag måste tillstå», sade Aramis, »att det är mig motbjudande att skjuta på dessa stackars satar till borgare.»
»Dålig präst», sade Porthos, »som har medlidande med kättare!»
»Sannerligen har inte Aramis rätt», sade Athos, »jag går och varnar dem.»
»Vad djävulen ämnar du göra?» utropade d'Artagnan. »Man kommer att skjuta ned dig.»
Men Athos brydde sig inte om varningen utan steg upp i bräschen, med musköten i ena handen och hatten i den andra.
»Mina herrar!» ropade han, i det han artigt hälsande vände sig mot soldaterna och arbetarna, som förvånade över hans uppträdande stannade på ungefär femtio stegs avstånd från bastionen, »jag och några vänner till mig hålla just på och frukostera här inne i bastionen. Men som ni vet, finns det ingenting obehagligare än att bli störd under det man äter frukost, varför vi vänligast anhålla, om ni nu ovillkorligen ha något att uträtta här, att ni vänta, tills vi slutat vår måltid, eller också komma igen litet senare, såvida nämligen ni inte skulle komma på den hälsosamma tanken att överge det upproriska partiet och i stället komma och dricka med oss en skål för konungen av Frankrike.»
»Akta dig, Athos», ropade d'Artagnan, »ser du inte, att de lägga an på dig!»
