Ha vi några förbindelser vid hovet? Kunna vi skicka någon till Paris, utan att man får veta det i lägret? Härifrån till Paris är det hundra fyrtio lieues, vårt brev skulle inte hinna till Angers, förrän vi vore i fängelse, vi.»
»Vad det beträffar, att få ett brev säkert fram till hennes majestät», sade Aramis rodnande, »så åtar jag mig den saken. Jag känner en skicklig person i Tours…» Aramis tystnade, då han såg d'Artagnan småle.
»Nå, antar du det tillbudet, Athos?» frågade d'Artagnan.
»Jag avslår det inte helt och hållet», svarade Athos, »jag ville bara fästa Aramis‘ uppmärksamhet på, att han inte kan lämna lägret, att ingen annan än någon av oss är att lita på, att två timmar efter det budet farit sin väg, skola alla kardinalens kapucinermunkar, polisspioner och svartmössor kunna brevet utantill, och att man skulle arrestera dig och din skickliga person i Tours.»
»För att inte tala om», inföll Porthos, »att drottningen visserligen skulle rädda hertigen av Buckingham, men inte alls rädda oss.»
»Mina herrar», sade d'Artagnan, »vad Porthos säger är mycket förnuftigt.»
»Vad nu då! Vad är på färde i staden?» sade Athos.
»Man slår generalmarsch!»
De fyra vännerna lyssnade, ljudet av trummorna nådde verkligen ända till dem.
»Ni ska få se, att man ämnar skicka ett helt regemente mot oss», sade Athos.
»Men du tänker väl aldrig försöka hålla stånd mot ett helt regemente?» frågade Porthos.
»Varför inte?» svarade musketören. »Jag känner mig nu riktigt i farten och jag skulle hålla stånd mot en armé, om vi bara hade varit nog omtänksamma att ta med oss ett dussin vinbuteljer till.»
»På min ära, närmar inte trumman sig!» sade d'Artagnan.
»Låt den närma sig», svarade Athos, »det är en kvarts timmes väg härifrån och till staden och följaktligen lika långt från staden och hit. Det är mera tid än som behövs för att göra upp vår plan, och gå vi härifrån, så få vi aldrig mera en så lämplig plats som den här. Och just nu, mina herrar, fick jag den rätta idéen!»
»Låt höra då!»
»Tillåt mig bara först att ge Grimaud några nödiga order.» Athos vinkade åt sin betjänt att komma fram.
»Grimaud», sade Athos, i det han pekade på de stupade,
