Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/475

Den här sidan har korrekturlästs

»Och jag för Planchet», sade d'Artagnan.

»Ja, det är sant», sade Porthos, »om vi inte få lämna lägret, så kunna våra betjänter göra det.»

»Ja visst», instämde Aramis, »och redan i dag skriva vi breven, ge våra betjänter pengar, och de resa.»

»Ge dem pengar?» genmälde Athos; »du har således pengar, du?»

De fyra vännerna sågo på varandra, och ett moln drog över deras för ett ögonblick klarnade pannor.

»Giv akt! ropade d'Artagnan; »jag ser svarta och röda punkter röra sig därborta. Vad var det du talade om ett regemente, Athos. Det är ju en hel armé!»

»Ja, minsann», sade Athos, »där komma de! Så'na listiga kanaljer, de komma utan både trummor och trumpeter! Nå, har du slutat, Grimaud?»

Grimaud gjorde ett jakande tecken och visade på ett dussin döda, som han placerat i de mest pittoreska ställningar, somliga med gevär på axeln, andra med utseendet av att lägga an och ännu andra med värjan i hand.

»Bravo!» sade Athos, »det där gör heder åt din uppfinningsförmåga.»

»Må så vara», sade Porthos, »men jag skulle ändå bra gärna vilja begripa…»

»Låt oss först ge oss i väg härifrån, så kommer du nog att begripa sedan», sade d'Artagnan.

»Ett ögonblick, mina herrar, ett ögonblick! Vi måste ge Grimaud tid att duka av.»

»Åh», sade Aramis, »de svarta och röda punkterna förstoras synbart, och jag är av samma tanke som d'Artagnan; jag tror inte vi ha någon tid att förlora, om vi skola komma tillbaka till lägret.»

»Minsann», sade Athos, »nu har jag ingenting emot en reträtt längre; vi hade slagit vad om en timme, vi ha stannat en och en halv, man har således ingenting att säga. Låt oss gå, mina herrar, låt oss gå!»

Grimaud hade redan givit sig av med korgen och desserten.

De fyra vännerna följde honom och hade gått tio steg, då Athos utropade:

»Men vad fan tänka vi på, mina herrar?»

»Har du glömt något?» frågade Aramis.

»Än fanan då, för tusan! Man bör inte lämna en fana i fiendens händer, om den så ock endast består av en servett.»

Och Athos rusade tillbaka in i bastionen, steg upp på plattformen och tog bort fanan; men rochellerna, som nu