vända till Frankrike, inlöpte hans eminens kardinalens budbärerska triumferande i hamnen.
I hela staden rådde en ovanlig rörelse: fyra stora, nyss färdiga krigsfartyg hade lupit av stapeln; stående på hamnarmen, i guldsmidd dräkt och enligt sina vana strålande av diamanter och ädla stenar, med hatten prydd av en vit plym, som föll ned på axeln, syntes Buckingham omgiven av en stab nästan lika lysande som han.
Det var en av dessa vackra och sällsynta vinterdagar, då England påminner sig, att det har en sol. Den bleknande men ännu praktfulla himlakroppen sänkte sig vid horisonten, på en gång purprande himmel och hav med bälten av eld och kastande på tornen och husen i den gamla staden en sista gyllene stråle, som kom fönstren att gnistra liksom av återskenet från en eldsvåda. Då mylady inandades denna havsluft, ännu starkare och mera balsamisk i närheten av land, då hon betraktade hela makten av dessa förberedelser, som hon fått i uppdrag att förstöra, hela styrkan av denna armé, som hon ensam skulle bekämpa, hon en kvinna, endast med några påsar guld, så jämförde hon sig i tankarna med Judith, den fruktansvärda judinnan, när hon trängde in i assyriernas läger och såg den oerhörda massan av stridsvagnar, hästar, krigare och vapen, som en rörelse av hennes hand skulle skingra som ett rökmoln.
Man löpte in på redden, men just som man gjorde sig färdig att fälla ankaret, närmade sig en fruktansvärt beväpnad liten kutter handelsfartyget, gav sig tillkänna som kustvakt och lät sätta ut sin båt, som strax rodde till fallrepstrappan. Denna båt var bemannad med en officer, en styrman och åtta roddare; officern ensam gick ombord, där han blev mottagen med all den aktning uniformen inger.
Officern samtalade några ögonblick med kaptenen, lät honom läsa igenom några papper, som han hade med sig, och på kaptenens befallning blevo därpå alla ombordvarande, både besättning och passagerare, uppkallade på däck. När detta slags upprop skett, gjorde officern med hög röst sig underrättad om briggens avseglingsort, dess väg och ilandläggningar, och alla dessa frågor besvarade av kaptenen utan tvekan och svårighet. Då började officern mönstra alla de närvarande, den ena efter den andra, och i det han stannade vid mylady, betraktade han henne mycket noga, men utan att ställa ett enda ord till henne.
Därpå vände han sig åter till kaptenen och sade ännu några ord till honom, och som om det ifrån och med nu varit ho-
