»Och nu, min fru, sök att vinna frid med Gud, ty av människorna är ni dömd.»
Mylady sänkte huvudet, som om hon känt sig krossad av denna dom. Lord Winter gick, i det han gjorde ett tecken åt Felton, som gick ut efter honom och stängde dörren.
Ett ögonblick efteråt hördes i korridoren de tunga stegen av en marinsoldat, som gjorde vakt, med sin änterbila i bältet och sin musköt i handen.
Mylady stannade några ögonblick i samma ställning, ty hon tänkte, att man kanske gav akt på henne genom nyckelhålet; därpå lyfte hon långsamt upp huvudet, som återtagit ett fruktansvärt uttryck av hot och utmanande trots, sprang fram och lyssnade vid dörren, såg ut genom fönstret och sjönk sedan ned i en stor och djup länstol, där hon blev sittande fördjupad i tankar.
51.
OFFICER!
Emellertid väntade kardinalen på underrättelser från England men inga underrättelser kommo, annat än de som voro ledsamma och hotande.
Hur väl än La Rochelle var inneslutet, hur viss än framgången kunde synas, tack vare de vidtagna försiktighetsmåtten och i synnerhet tack vare dammen, som icke längre tillät någon båt att intränga i den belägrade staden, så kunde blockaden komma att räcka länge ännu, vilket var en stor skymf för de kungliga trupperna och ett stort obehag för kardinalen, som dock icke längre, det är sant, behövde tänka på att stifta oenighet mellan Ludvig XIII och Anna av Österrike, vilket redan var gjort, men väl på att försona marskalk Bassompierre och hertigen av Angouleme, som voro osams.
Vad beträffar Monsieur, som hade börjat belägringen, överlämnade han åt kardinalen att fullborda den.
Staden hade, trots dess borgmästares otroliga ståndaktighet, försökt ett slags myteri för att giva sig; borgmästaren lät hänga upprorsmakarna. Denna exekution lugnade de oroligaste huvudena, som nu i stället beslöto att dö av svält; detta dödssätt syntes dem alltid långsammare och mindre säkert än att omkomma genom strypning.
