den med er och begagna den själv, ty utan tvivel är ni i dubbelt avseende lord Winters medbrottsling, medbrottsling i hans förföljelse liksom i hans kätteri.»
Felton svarade ingenting, utan endast tog boken med samma känsla av motvilja, som han redan förut visat, och gick sin väg tankfull.
Lord Winter kom vid femtiden på eftermiddagen. Mylady hade haft hela dagen på sig att göra upp en plan för sitt uppförande, och hon tog emot honom som en kvinna, som redan återtagit alla sina fördelar.
»Det ser ut», sade lorden, i det han satte sig i en länstol mittför den, i vilken mylady satt, och vårdslöst höll fötterna på spiskanten, »som om vi gjort ett litet avfall.»
»Vad menar ni, min herre?»
»Jag menar det, att sedan vi senast träffades, har ni bytt om religion. Har ni kanske gift er med en tredje man, som är protestant?»
»Förklara er, mylord», svarade fången med värdighet, »ty jag får säga er, att jag visserligen hör edra ord, men jag förstår dem inte.»
»Då är det därför, att ni inte har någon religion alls, och det tycker jag bättre om», genmälde lord Winter med ett hånleende.
»Det säkra är, att det vore mera i enlighet med edra principer», svarade mylady kallt.
»Åh, jag tillstår, att det är mig alldeles likgiltigt!»
»Ni behövde inte tillstå en sådan religiös likgiltighet, edra utsvävningar och brott skulle ändå bevisa den tillräckligt.»
»Vad, ni talar om utsvävningar, ni Messalina, ni lady Macbeth! Antingen har jag hört orätt eller också är ni, vid Gud, bra oblyg!»
»Ni talar på detta sätt, därför att ni vet att man hör oss», svarade mylady kallt, »och därför att ni vill uppreta edra fångvaktare och bödlar mot mig.»
»Mina fångvaktare! Mina bödlar! Jaså, min fru, ni tar det patetiskt, och komedien från i går övergår i afton till tragedi. Om åtta dagar är ni för övrigt där ni bör bara, och min uppgift är fullbordad.»
»En skändlig, en gudlös uppgift!» svarade mylady med exaltationen hos offret, som anklagar sin domare.
»Jag tror, på min ära», sade lord Winter, i det han steg upp, »att den slynan är tokig! Seså, seså, lugna er, fru puritanska, eller också låter jag sätta in er i cell. För tusan, det är mitt spanska vin, som stiger er åt huvudet, eller hur?
