Mauzée, och där togo konungen och hans minister avsked av varandra under stora vänskapsbetygelser.
Konungen färdades visserligen så raskt som möjligt, ty han ville vara i Paris den 23; men begiven på förströelser, som han var, stannade han emellanåt för att jaga skator med falk, ett tidsfördriv, som hans gunstling de Luynes en gång givit honom smak för och för vilket han fortfarande hyste stort intresse. Av de tjugu musketörerna gladde sig sexton mycket åt den ledighet de fingo, när kungen hängav sig åt denna sport, men fyra svuro ve och förbannelse däröver. D'Artagnan i synnerhet hade ständiga susningar för öronen, vilket Porthos förklarade på följande sätt:
»En mycket förnäm dam har sagt mig, att det betyder, att man talar om dig någonstans.»
Äntligen den 23 på natten tågade eskorten genom Paris. Konungen tackade herr de Tréville och tillät honom att bevilja fyra dagars permission, med villkor att ingen av de permitterade finge visa sig på offentliga platser, vid äventyr att sättas på Bastiljen.
De fyra första permissionssedlarna, som utdelades, voro, som man lätt kan tänka sig, åt våra fyra vänner. Och ännu mer, Athos urverkade av herr de Tréville sex dagar i stället för fyra och ändå tvänne nätter till, ty de begåvo sig av den 24 klockan fem på aftonen, men herr de Tréville postdaterade permissionen till den 25 på morgonen.
»Ack, min Gud», sade d'Artagnan, vilken, som man vet, aldrig misströstade om någonting, »jag tycker att vi göra alldeles för mycket väsen för en så enkel sak. På två dagar, om jag spränger två eller tre hästar — och det betyder ingenting, jag har pengar — är jag i Béthune, jag lämnar drottningens brev till priorinnan och jag för den kära skatt, som jag går att söka, icke till Lothringen och icke till Belgien, utan till Paris, där hon är säkrare gömd, i synnerhet så länge kardinalen är i La Rochelle. Sedan, då vi väl äro tillbaka från fälttåget, nåväl, då skola vi dels genom hennes kusins beskydd, dels tack vare de tjänster vi gjort henne personligen, helt visst av drottningen kunna utverka vad vi vilja. Stanna ni därför här, mina vänner, och trötta inte ut er i onödan; jag och Planchet, det är allt som behövs för en så enkel expedition.»
Därpå svarade Athos lugnt:
»Vi ha ju också pengar, ty ännu har jag inte helt och hållet druckit upp och Porthos och Aramis inte helt och
