»Åh, då jag yttrade, att jag var ensam utan stöd», sade mylady, som hoppades genom att tala själv att även få novisen att göra det, »så var det inte därför, att inte även jag hade några högt uppsatta bekantskaper; men dessa mina bekanta darra själva för kardinalen; själva drottningen vågar inte ge någon ett stöd mot den fruktansvärda ministern, jag har bevis på, att hennes majestät, trots sitt ädla hjärta, mer än en gång varit tvungen att åt kardinalens vrede överlämna personer, som gjort henne tjänster.»
»Tro mig, drottningen kan synas ha övergivit dessa personer, men man får inte rätta sig efter skenet; ju mera de förföljas, desto mera tänker hon på dem, och ofta, när de minst vänta det, få de bevis på, att hon behållit dem i troget minne.»
»Ack ja», sade mylady, »jag tror det, drottningen är så god.»
»O, ni känner henne således, denna vackra, ädla drottning, eftersom ni talar på detta sätt om henne!» utropade novisen med entusiasm.
»Det vill säga», genmälde mylady, tvungen att draga sig tillbaka inom sina förskansningar, »personligen har jag inte den äran att känna hennes majestät, men jag känner en hel mängd av hennes intimaste vänner; jag känner herr de Putange, jag har i England känt herr Dujart och jag känner herr de Tréville.»
»Herr de Tréville!» utropade novisen. »Ni känner honom?
»Ja, mycket väl, nära till och med.»
»Kapten för konungens musketörer?»
»Ja, kapten för konungens musketörer.»
»Åh, ni skall få se», utropade novisen, »att vi snart äro som gamla bekanta, nästan gamla vänner! Om ni känner herr de Tréville, så bör ni även ha besökt honom?»
»Ofta», svarade mylady, som när hon väl kommit in på denna väg och märkte, att lögnen lyckades, ville driva den till det yttersta.
»Hos honom bör ni ha träffat några av hans musketörer?»
»Alla dem han vanligtvis tar emot», svarade mylady, för vilken denna konversation började få ett verkligt intresse.
»Räkna upp för mig några av dem ni känner, och få se om de inte höra till mina vänner.»
»Jo», sade mylady förlägen, »jag känner herr de Souvigny, herr de Courtivron, herr de Férussac.»
Novisen lät henne räkna upp, men då hon såg att hon stannade, frågade hon:
