»För djävulen! Vad är att göra?»
»Vad har kardinalen sagt er angående mig?»
»Att jag skulle mottaga edra depescher, skriftliga eller muntliga, och återvända i allra största hast; och då han fått veta vad ni uträttat, kommer han att underrätta er om vad ni vidare har att göra.»
»Jag skall således stanna här?»
»Här eller i grannskapet.»
»Och ni kan inte låta mig få följa med er?»
»Nej, ordern är tydlig; i närheten av lägret kunde ni bli igenkänd, och er närvaro, det förstår ni väl, kunde kompromettera hans eminens.»
»Nåja, jag får då stanna här eller i grannskapet.»
»Ja, men ni måste på förhand säga mig, var ni kommer att invänta underrättelser från kardinalen, så att jag alltid vet, var jag kan träffa er.»
»Hör på, det är troligt, att jag inte kan stanna kvar här.»
»Varför inte?»
»Ni glömmer, att mina fiender kunna vara här vilket ögonblick som helst.»
»Det är sant. Men på det sättet går den där lilla damen hans eminens ur händerna.»
»Bah!» sade mylady med ett leende, som var egendomligt för henne; »ni glömmer, att jag är hennes bästa vän.»
»Åh, det var sant! Jag kan således'säga kardinalen, att i fråga om den där kvinnan…»
»Kan han vara lugn.»
»Och det är alltsammans?»
»Han vet vad det vill säga.»
»Han kommer att gissa det. Och nu, låt höra vad jag har att göra.»
»Genast bege er av tillbaka; de nyheter ni för med er äro, tycker jag, viktiga nog, för att ni må utveckla all möjlig skyndsämhet.»
»Min schäs gick sönder, då jag kom till Lilliers.»
»Utmärkt!»
»Vad för slag! Utmärkt?»
»Ja, jag behöver er schäs, jag.»
»Och hur skall jag då färdas?»
»På hästryggen och rida allt vad tygen hålla.»
»Det går lätt för er att säga — nära hundra mil!»
»Nå, vad är det att tala om?»
»Nåja, det får väl gå. Och vidare?»
»När ni rider genom Lilliers, skickar ni mig er schäs med
