befallning till er betjänt att ställa sig till mitt förfogande.»
»Bra!»
»Ni har säkert på er någon order från kardinalen?»
»Jag har min fullmakt.»
»Visa den då för abbedissan och säg henne, att man kommer och hämtar mig i dag eller i morgon, och att jag måste följa den, som infinner sig här i ert namn.»
»Mycket bra!»
»Glöm inte att yttra allt möjligt ont om mig, då ni talar om mig med abbedissan.»
»Varför det?»
»Jag är ett av kardinalens offer. Jag måste ju inge den där stackars lilla fru Bonacieux en smula förtroende.»
»Det är riktigt. Vill ni nu skriva en rapport över allt, som hänt.»
»Jag har ju berättat det för er alltsammans. Ni har gott minne, upprepa vad jag sagt er, ett papper kan förkomma.»
»Ni har rätt. Men säg mig nu endast, var jag kan träffa er igen, så att jag inte får flacka omkring onödigtvis här i trakten.»
»Det är riktigt; vänta litet.»
»Vill ni ha en karta?»
»Åh, jag känner den här trakten utomordentligt väl.»
»Ni? När har ni då varit här förut?»
»Jag har blivit uppfostrad här.»
»Verkligen?»
»Som ni ser, är det alltid bra att ha blivit uppfostrad någonstans.»
»Ni inväntar mig då…»
»Låt mig tänka efter litet. Jo, vänta, i Armentières.»
»Armentières? Vad är det för en plats?»
»En liten stad vid floden Lys; jag behöver bara fara över floden, så är jag i ett främmande land.»
»Förträffligt! Men det är ju en klar sak, att ni inte far över floden annat än i händelse av fara?»
»Naturligtvis inte.»
»Och om så skulle vara, hur får jag veta, var ni då finns?»
»Ni behöver kanske inte er betjänt?»
»Nej.»
»Det är en pålitlig karl?»
»Fullkomligt.»
»Låt mig få honom; ingen känner honom, jag låter honom stanna kvar på den plats jag lämnar, och han för er dit, där jag finns.»
