»Och ni säger, att ni nu inväntar mig i Armentières.»
»Ja, i Armentières.»
»Skriv upp det namnet åt mig på en papperslapp, så att jag inte glömmer det; namnet på en stad kan ju inte vara på något sätt komprometterande, eller hur?»
»Vem vet? Men sak samma», sade mylady, i det hon skrev namnet på ett pappersblad, »jag vågar försöket!»
»Det är bra!» sade Rochefort, i det han tog papperet av mylady, vek ihop det och gömde det i hattfodret. »Dessutom kan ni vara lugn, jag skall göra som småbarnen, jag skall upprepa namnet hela vägen, för den händelse jag skulle förlora papperet. Och nu är det ingenting vidare?»
»Jag tror inte det.»
»Låt se: Buckingham död eller svårt sårad; ert samtal med kardinalen hört av de fyra musketörerna; lord Winter av dem förberedd på er ankomst till Portsmouth; d'Artagnan och Athos på Bastiljen; Aramis fru de Chevreuses älskare; Porthos en dum och inbilsk narr; fru Bonacieux återfunnen; skickar er schäsen så fort som möjligt; ställer min betjänt till ert förfogande; gör er till ett offer för kardinalen, så att inte abbedissan fattar några misstankar; Armentières vid stranden av Lys. Är det riktigt?»
»Sannerligen, min bästa chevalier, har ni inte ett mirakulöst minne! Men det var sant, lägg till ännu en sak…»
»Vilken då?»
»Jag har sett några mycket vackra skogsdungar, som tyckas stöta till klosterträdgården, säg abbedissan, att jag har tillstånd att promenera där i skogen. Vem vet? Jag kunde kanske behöva att gå ut genom en bakport?»
»Ni tänker då på allt!»
»Och ni glömmer en sak…»
»Vilken då?»
»Att fråga, om jag behöver pengar.»
»Mycket rätt. Hur mycket vill ni ha?»
»Allt vad ni har i guld.»
»Jag har omkring femhundra pistoler.»
»Jag har lika mycket. Med tusen pistoler kan man möta allt; töm edra fickor!»
»Se här!»
»Gott! Och ni reser?»
»Om en timme. Jag måste äta litet, och under tiden skickar jag efter en posthäst.»
»Utmärkt! Farväl, chevalier!»
»Farväl, grevinna!»
