»Rekommendera mig hos kardinalen!»
»Rekommendera mig hos satan!»
Mylady och Rochefort utbytte ett småleende och skildes åt.
En timme därefter sprängde Rochefort bort i fullt galopp; fem timmar senare var han i Arras.
Våra läsare veta redan, hur han där blev igenkänd av d'Artagnan och hur detta igenkännande ingav de fyra musketörerna nya farhågor och kom dem att ännu mera skynda på sin färd.
63.
VATTENDROPPEN
Rochefort hade knappast hunnit avlägsna sig, förrän fru Bonacieux kom in. Hon fann mylady med leende ansikte.
»Nå», sade den unga kvinnan, »det, som ni fruktade, har då inträffat, i afton eller i morgon låter kardinalen hämta er här?»
»Vem har sagt er det, mitt barn?» frågade mylady.
»Jag hörde det av hans budbärares egen mun.»
»Kom och sätt er här bredvid mig», sade mylady.
»Gärna.»
»Vänta, så att jag får se efter, att ingen lyssnar på oss.»
»Men varför alla dessa försiktighetsmått?»
»Det skall ni strax få veta.»
Mylady steg upp och gick fram till dörren, öppnade den, tittade ut i korridoren och kom strax därpå tillbaka och satte sig åter bredvid fru Bonacieux.
»Han spelade således sin roll väl», sade hon.
»Vem då?»
»Han, som presenterade sig för abbedissan som kardinalens utskickade.»
»Det var således en roll han spelade?»
»Denna man är således inte…»
»Denna man», sade mylady och sänkte rösten, »är min bror.»
»Er bror!» utropade fru Bonacieux,.
»Ja, men det är ingen mer än ni, som känner till denna hemlighet, mitt barn; om ni anförtror den åt vem det än vara må, så är jag förlorad och kanske ni också!»
»O, min Gud!»
