D'Artagnan lydde, ty Athos’ röst var högtidlig och hans åtbörd mäktig som hos en domare, sänd av Gud själv. Bakom d'Artagnan inträdde nu Porthos, Aramis, lord Winter och mannen i röda kappan.
De fyra betjänterna bevakade dörren och fönstret.
Mylady hade dignat ned på sin stol med utsträckta armar liksom för att besvärja denna rysliga uppenbarelse; då hon fick se sin svåger, uppgav hon ett förskräckligt skrik.
»Vem söka ni?» frågade hon.
»Vi söka Charlotte Backson», sade Athos, »som först burit namnet grevinna de la Fére och sedan lady Winter, baronessa av Sheffield.»
»Det är jag, det är jag!» mumlade hon utom sig av förskräckelse. »Vad vilja ni mig?»
»Vi vilja döma er efter edra brott», sade Athos: »det står er fritt att försvara er, rättfärdiga er, om ni kan. Herr d'Artagnan, det tillkommer er att först anklaga henne.»
D'Artagnan steg fram.
»Inför Gud och människor», sade han, »anklagar jag denna kvinna att ha förgiftat Constance Bonacieux, som dog i går afton.»
Han vände sig om mot Porthos och Aramis.
»Vi intyga det!» sade de båda musketörerna som med en mun.
D'Artagnan fortfor:
»Inför Gud och människor anklagar jag vidare denna kvinna för att ha velat förgifta mig själv i vin, som hon skickade mig från Villeroi med ett falskt brev, liksom om vinet kommit från mina vänner. Gud räddade mig, men i stället fick en man släppa till livet, som hette Brisemont.»
»Vi intyga det!» sade Porthos och Aramis liksom förut.
»Inför Gud och människor anklagar jag denna kvinna att ha velat tubba mig att mörda greve de Wardes, och då ingen finns här, som kan intyga sanningen av denna anklagelse, så intygar jag den själv. Jag har talat.»
Och d'Artagnan gick över till andra sidan av rummet, följd av Porthos och Aramis.
»Nu ni, mylord!» sade Athos.
Lord Winter steg fram i sin ordning.
Inför Gud och människor», sade han, »anklagar jag denna kvinna att ha låtit mörda hertigen av Buckingham!»
»Hertigen av Buckingham mördad!» utropade alla de närvarande med en mun.
»Ja», sade lorden, »mördad! På det varningsbrev, som