detta bleka, av svart hår och skägg omramade ansikte, vars enda uttryck var en isande känslolöshet: därpå utropade hon plötsligt, i det hon steg upp och ryggade tillbaka till väggen:
»Nej, nej, nej! Det är en helvetets uppenbarelse! Det kan inte vara han! Hjälp, hjälp!» skrek hon med hes röst och vände sig om mot väggen, som om hon kunnat öppna sig en väg därigenom med sina händer.
»Men vem är ni då?» utropade alla vittnena till denna scen.
»Fråga den här kvinnan», sade mannen i röda kappan, »ty ni se ju, att hon har känt igen mig, hon.»
»Bödeln från Lille! Bödeln från Lille!» utropade mylady, nu rov för en vansinnig ångest, och klamrade sig fast med händerna vid väggen för att icke falla.
Alla drogo sig undan, och mannen i röda kappan blev ensam stående kvar mitt i rummet.
»O, nåd, nåd, förbarmande!» skrek den eländiga, i det hon föll på knä.
Den okände väntade, tills det blev tyst igen.
»Jag sa’ er ju, att hon kände igen mig!» återtog han. »Ja, jag är staden Lilles bödel, och hör nu vad jag har att berätta.»
Allas blickar voro fästa på denna man, vars ord man avbidade med girig ängslan.
»Denna unga kvinna var en gång en ung flicka, lika vacker som hon är ännu i dag. Hon var nunna i benediktinerklostret i Templemar. En ung präst med fromt och troende sinnelag var kyrkans tjänare i detta kloster; hon beslöt att förföra honom och hon lyckades, ty hon skulle kunnat förföra ett helgon.
»Bådas löften voro heliga och oåterkalleliga; deras förbindelse kunde icke fortfara länge utan att störta dem båda. Hon fick honom att gå in på, att de skulle lämna trakten, men för att kunna göra detta, för att kunna fly tillsammans till en annan del av Frankrike, där de voro okända och kunde leva trygga, behövde de pengar, och ingen av dem hade några. Då stal prästen de heliga kärlen och sålde dem; men just som de skulle fly tillsammans, blevo de ertappade och fängslade båda två.
»Åtta dagar därefter hade hon lyckats förleda fångvaktarens son och räddade sig genom flykten. Den unga prästen dömdes till tio års fängelse i järn och brännmärkning. Jag var staden Lilles bödel, som denna kvinna sagt.
