Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/635

Den här sidan har korrekturlästs

Helt visst fattades hon då av en vidskeplig tanke; hon förstod, att himmeln vägrade henne sin hjälp, och hon stannade i samma ställning, vari hon befann sig, med sänkt huvud och hopknäppta händer.

Då såg man från andra stranden, hur bödeln långsamt lyfte sina båda armar, en månstråle avspeglades i klingan på hans breda svärd, hans armar föllo ned; man hörde svärdets vinande läte och offrets skrik, och en stympad massa sjönk samman under hugget.

Då tog bödeln av sig sin röda kappa, bredde ut den på marken, lade dit kroppen, kastade huvudet efter, knöt ihop de fyra hörnen av kappan, kastade bördan på axeln och steg åter i båten.

Då han kom ut mitt på floden, stannade han båten och ropade med hög röst, i det han höll ut sin börda över vattnet:

»Ske Guds rättvisa!»

Och han lät kroppen falla ned i det djupaste vattnet som slöt sig tillsammans omkring den…

Tre dagar därefter redo de fyra musketörerna åter in i Paris; de hade icke överskridit sin permission, och samma afton gjorde de sin vanliga uppvaktning hos herr de Tréville.

»Nå, mina herrar», frågade den präktiga kaptenen, »ha ni roat er bra under er utflykt?»

»Ja, ofantligt!» svarade Athos i sitt eget och sina kamraters namn.



AVSLUTNING

Trogen det löfte han givit kardinalen att lämna Paris och återvända till La Rochelle, avreste konungen den 6 i påföljande månad från sin huvudstad, ännu helt förbryllad av den nyhet, som börjat sprida sig, att Buckingham blivit mördad.

Ehuru drottningen blivit förberedd på att den man, som hon älskat så högt, var utsatt för en fara, ville hon likväl icke tro på underrättelsen om hans död, hon råkade till och med att helt oförsiktigt utropa:

»Det är inte sant! jag har brev att vänta från honom.»

Men dagen därpå måste hon likväl sätta tro till den sorgliga nyheten. La Porte, som liksom alla andra blivit kvarhållen i England genom det av Karl I utfärdade påbudet,