De båda herrarna smålogo mot varandra, skakade hand med varandra och bugade sig för hans eminens.
»Vi började bli otåliga», sade Athos, då d'Artagnan kom ut.
»Ja, men här är jag nu, mina vänner», svarade d'Artagnan, »och inte allenast fri, utan i gunst till och med!»
»Det får du lov att berätta för oss!»
»Ja, i afton.»
Och samma afton begav sig d'Artagnan till Athos’ logi, där han fann honom i färd med att tömma sin butelj spanskt vin, en sysselsättning som han samvetsgrant fullgjorde varje afton.
D'Artagnan berättade, vad som förefallit mellan honom och kardinalen, och tog slutligen upp fullmakten ur fickan.
»Se här, min kära Athos», sade han, »något som helt naturligt tillkommer dig.»
Athos log på sitt vanliga milda och älskvärda sätt.
»Min vän», sade han, »för Athos är det för mycket, för greve de la Fère för litet. Behåll fullmakten, den är din. Ack, min Gud, du har betalt den tillräckligt dyrt!»
D'Artagnan lämnade nu Athos och gick in till Porthos.
Han fann honom klädd i en praktfull dräkt med granna broderier och betraktande sig själv i en spegel.
»Åh», sade Porthos, sär det du, min kära vän! Nå, hur tycker du, att den här dräkten klär mig?»
»Utmärkt!» sade d'Artagnan; »men jag kommer för att föreslå dig en annan, som skall kläda dig ännu bättre.»
»Vilken då?» frågade Porthos.
»Musketörlöjtnantsuniformen.»:
D'Artagnan berättade för Porthos sitt samtal med kardinalen och tog upp fullmakten ur fickan.
»Se här, min vän», sade han, »fyll i ditt namn och bliv en god förman för mig!»
Porthos kastade en hastig blick på fullmakten och gav den tillbaka åt d'Artagnan till stor förvåning för den unga mannen.
»Ja», sade Porthos, »det vore nog mycket smickrande, men jag skulle inte tillräckligt länge få njuta av denna upphöjelse. Under vår expedition till Béthune dog min hertiginnas mån, och eftersom den avlidnes kassakista öppnar sin famn för mig, så gifter jag mig med änkan. Jag höll just på att prova min bröllopsdräkt. Behåll löjtnantsfullmakten, kära vän, behåll den.»
Och han gav den tillbaka åt d'Artagnan.
