man kommer att jaga med rävsaxar, snaror och fällor. Om jag ändå hade tid att uppfostra några elever, men kardinalen lämnar mig inte ett ögonblicks ro, han bara talar med mig om Spanien, om Österrike, om England! Apropå kardinalen, herr de Tréville, så är jag missnöjd med er.»
Herr de Tréville väntade sig denna vändning. Han kände konungen i grund och botten, han förstod mycket väl, att alla de där klagovisorna endast voro en inledning, ett slags eggelse för att ge sig själv mod, och att han äntligen kommit dit han ville.
»Och på vad sätt har jag varit nog olycklig att misshaga ers majestät?» frågade herr de Tréville och låtsade den djupaste förvåning.
»Är det på det sättet ni sköter ert ämbete?» fortfor konungen utan att svara direkt på herr de Trévilles fråga. »Har jag utnämnt er till kapten för mina musketörer, för att dessa skola mörda en människa, ställa till upplopp i ett helt kvarter och hota att sätta eld på Paris, utan att ni säger ett ord! Men kanske har jag för brått att anklaga er», fortfor konungen, »förmodligen äro missdådarna redan i fängelse, och ni kommer för att meddela, att rättvisa är skipad.»
»Sire», svarade Tréville lugnt, »jag kommer tvärtom för att begära den av er.»
»Mot vem då?» utbrast konungen.
»Mot belackarna», svarade herr de Tréville.
»Nå, det var något nytt!» sade konungen. »Är det kanske er mening att säga mig, att inte edra tre fördömda musketörer, Athos, Porthos och Aramis, och den där ungtuppen från Béarn kastat sig som galningar över den stackars Bernajoux och misshandlat honom på ett sådant sätt, att han väl håller på att dö nu i draget? Vill ni kanske påstå, att de inte försökt att storma hertig de La Trémouilles hotell och ämnat tända eld på det — vilket visserligen kanske inte varit någon så stor olycka, om det vore krig, i betraktande av att det är ett hugenottsnäste, men i fredstid är ett dåligt exempel. Nå, säg mig, ämnar ni förneka allt det där?»
»Och vem har berättat den där vackra sagan för er, sire?» frågade herr de Tréville lugnt.
»Vem har berättat den vackra sagan, min herre? Och vem skulle det väl vara om inte den, som vakar medan jag sover, som arbetar medan jag roar mig, som leder allt både inom och utom riket, i Frankrike som i hela Europa?»
