Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/9

Den här sidan har korrekturlästs

FÖRETAL

VARI FASTSTÄLLES ATT, TROTS DERAS NAMN PÅ »OS» OCH »IS», HJÄLTARNA I DEN HISTORIA, SOM VI SKOLA HA DEN ÄRAN ATT BERÄTTA FÖR VÅRA LÄSARE, ALLS ICKE ÄRO MYTOLOGISKA

Det är nära ett år sedan då jag, sysselsatt i Kungliga biblioteket med forskningar i och för min Ludvig XIV:s historia, av en slump kom över Herr d'Artagnans memoarer, tryckt — liksom flertalet arbeten på denna tid, då författarna gärna ville säga sanningen utan att behöva göra ett kortare eller längre besök på Bastiljen — i Amsterdam hos Pierre Rouge. Titeln lockade mig; jag tog memoarerna med mig hem — väl förståendes med bibliotekariens tillåtelse — och jag slukade dem.

Min mening är icke att här göra en analys av detta egendomliga arbete, och jag nöjer mig med att till dessa memoarer hänvisa dem av mina läsare, som intressera sig för skildringarna från denna tid. De skola där finna porträtt tecknade av mästarhand, och ehuru dessa skisser för det mesta äro utkastade på kaserndörrar och krogväggar, skola de icke desto mindre känna igen bilderna av Ludvig XIII, Anna av Österrike, Richelieu, Mazarin och flertalet av tidens hovmän, lika väl träffade som i Anquetils historia.

Men man vet ju, att det som slår an på skaldens nyckfulla själ, är icke alltid det som gör intryck på mängden av läsare. Alltså, på samma gång vi beundrat, liksom utan tvivel alla andra skola göra, de detaljer vi framhållit, är det, som mest sysselsatt oss, en sak, vid vilken helt visst ingen före oss har fäst den minsta uppmärksamhet.

D'Artagnan omtalar, att han vid sitt första besök hos herr de Tréville, kapten vid konungens musketörer, i dennes väntrum träffade tre unga män, som tjänade i den berömda kår, han själv eftersträvade äran att få tillhöra, och att deras namn voro Athos, Porthos och Aramis.

Vi måste tillstå, att dessa tre främmande namn förvånade oss, och den tanken uppstod genast hos oss, att de icke voro något annat än pseudonymer, under vilka d'Artagnan velat dölja namn, som kanske voro lysande, såvida icke bärarna av dessa lånade namn valt dem själva den dag, då de antingen av