uplysning, om icke wid något tillfälle när granlåt skall tilredas i köket.
Krom-Gädda
Bör wara lefwande, då hon först stickes i stjerten at bloden får afrinna, och sedan hon är upskuren i buken, innanmätet uttaget och renskrapad inuti, skäres djupa skåror i ryggen litet imellan hwar, derpå torkas han med et rent kläde, kromas ihop så at hon biter fast i stjerten, lägges i et djupt fat och slås öfwer med et qwarter ättika, hwarmed hon ligger twå a tre timar innan hjon kokas, som bör ske på mycket frisk eld. I kalla wattnet saltas innan grytan ställes på elden, och så fort som wattnet kokar up, lägges gäddan med ryggen, litet salt strös ofwan på låcket, tiltäppes, och grytan kokar friskt, så at spades stiger öfwer fisken, ehuru det icke få wara mycket i grytan; hon tål koka alt som hon är stor til, och kan bäst försökas, då man ser at käken wil lossna wid hufwudet. Stora gäddor tåla wisst en half time. Ingen tin wanhedrar en kokerska så mycket som en rå fisk på bordet, äfwen så en sönderkokad. När gäddan är färdig och kokningen skedt i en castrull, slås spadet först ifrån, anrättningsfatet lägges öfwer, och fisken stjelpes på fatet så försigtigt, at han icke går sönder; ätes med hwad slags sauce som behagas, ibland hwilka pepparrot och smör är den mest naturliga. Gäddan på detta sättet kokad är ofelbart bäst