funnit sig wid at göra det til nödwändigheter. Ombyten af mat och smak har naturen sjelf utskatat, således är ledsnad wid et och detsamam hans egit wärk hos oss. Men han har och rikeligen begåfwat hwart och et ämne med sit eget wärde i smaken, at des bortkonstling oftast straffar människorna med både fattigdom och sjukdom, och hwem kan säga at det icke är förskyldt, då man på nödtorftens wägnar är så frikostigt plägad, allenast man lyder förnuftets röst?
Lax
Är konungen för fiskar, och god på hwad sätt han lagas. Närings-saften hos honom är så själfständig, at han icke kan bortblandas af tilsatser, så framt icke starka kryddor taga öfwerhanden; och ehuru dyr han är nu för tiden, utgör han likwäl förnämsta soflet i hushållet, åtminstone i Staden; skuren i skifwor, mjölklagd ifrån morgin til middagen, ätes han som spicken med smak, då olja och ättika eller senar tilkommer, han kostar ingen eller liten wed, intet smör, litet beswär, lämnar ej heller mycket benskräp efter sig. Han lagas på konstiga sätt af dem, som behaga göra sig möda, utan at förhindra hufwud-smaken at wara med; men får han wara sin egen Herre, prisar han sit wärde. Får han skuren som sallad endast göra sällskap med rödbetor eller äplen, kännes han bäst igen. Som skiflax lyser han på assietter, som stekt rygg
