så bred, so man wil hafwa Pastejen hög: fatbrädden och rimas smörjes med ägg, passas til wharannan, och klämmes nätt tilhopa så at saucen icke rinner bort. Tunnt skurna urwattnade skifwor af en god skinka, bredas jämnt öfwer botten, kalkon lägges ned, med bröstet upwändt i degen, med et utkafladt låck som passar efter bräddarna, och fästas med wispadt ägg; en liten öpning lämnas likwäl wid ena sidan, hwarigenom man blåser up Pastejen, men staxt tiltäppes. Små degrullar lindas tilsammans som en krans, hwarmed kanterna firas sedan de äro smorda med ägg, och noga tilses innan Pastejen kommer i ugnen, at de äro wäl fästade. Om så behagas kan äfwen degen beklädas med små foglar, kranasr och dylikt av samma deg; han smörjes sedan öfwer alt med ägg och sättes i en lagom warm ugn, där hantål at stå twå a tre timar, alt som innanmätet tål. Den som behagar hafwa Pastejen krusig, kan beströ honom med sönderstödd skårpa utan på ägget, innan han sättes i ugnen. När han stått så länge at degen är styfnad, pickas han litet på låcket med en fin strumpsticka. NB. när kalkon är inlagd i degen, bredas äfwen fläskskifwor öfwer honom innan låcket lägges på. När man tror honom wara färdig, tages han ut, et litet hål skäres nätt på låcket, hwarigenom man med en gaffel bortplåckar fläsket och passar låcket tilbaka på sit ställe. På detta sätt blifwa åldriga kalkoner, tjädrar,
Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/157
Den här sidan har korrekturlästs