det altid drager ut på långbänken med återbetalningen, äro hennes pigor föga välkomna der de anmäla sig. Får huset et par oförmodade gäster til bords, då blir stormen lös. Stackars hennes man! han drager et tungt ok, och önskar hjerteligen, at aldrig någon Porphyria kommit i hans hus.
Euphemia är et qwickt Fruntimer, förstår tämligen wäl att ställa til i sit hus, men hennes gränslösa nyfikenhet, at få weta huru det tilgår hos grannarne, är henne et stort hinder i ordningen; ty så snart hennes gråhåriga spioner anlända med awisor från granskapet, glömmer Euphemia den mäst angelägna syssla, och innesluter sig med dem i sit kabinett, til des de uttömt sit förråd, och som de swartaste teckningar blifwa bäst betalte, underlåta icke desse målare at öfwerstryka den klaraste sanning med lögnens pensel. Euphemia wisar deremot sin erkänsla med många wigtiga knyten, ehuru hennes fattige anhörige aldrig wåga af henne begära en kaka bröd til sin hungers stillande. Måtte Euphemias likar wara få ibland Fruntimren, och måtte de mer granska egna fel än andras, så blifwa de goda Hustrur och kloka Hushållerskor!
Balbina är en rustande Dame, alting flyger ur hennes händer, och knapt fins hennes make at fort och fermt tilställa et Gästabud. Men monne Balbina derföre utgör sin mans lycka? Nej wisst icke. Han går som en fruk-
