elden til des det börjar darra; swalas och förwaras. Den som behagar röd marmelade af äpplen och päron, stöter en liten knifsudd coccionell, blöter den i några droppar watten och blandar wäl in homom med moset, innan det kommer til såckret.
At sylta Plommon.
Dertil fordras stora, gula wäl mogna plommon utan wank och lyte; dessa kokas i watten til des de kännas mjuka för fingret, men ingalunda så at de spricka. När de afkallnat på en hårsil, at wattnet får wäl rinna bort, läggas de hwarftals i ordning i sin tilärnade burk, som wäges förut, at man sedan kan så se hwad plommonen wäga för sig. Dertil tages då en fjerndel mindre i wigten af såcker, hwarmed förfares efter beskrifningen af första graden eller klart såcker; när det blir ljumt, slås det til Plommonen i burken. I fem dagar får man både morgon och afton beswära sig med detta syltet, på det sättet, at Plommonen med en sked tagas up och utan rubbning läggas på en soppsil, som ställes öfwer en skål at lagen rinner ifrån dem, hwilken åter upkokas under skumning; Plommonen läggas tilbaka i sin burk, och lagen slås til dem när han är blifwen ljum, men hwar gång litet warmare. Den femte dagen eller sista gången, ökas såckerlagen med et glas watten, eller så mycket man tycker at ökningen fordrar, för at betäcka syltet;
