wackert up at wattnet rinner af, derpå lägges den i ordning på en klar castrullbotten eller stengryta; päronsirapen slås öfwer, och koket ställes på sakta koleld, at sjuda först på ena sidan, och sedan försigtigt omwändt, på den andra, dock så at han icke går sönder. Så snart frukten synes klar, tages han nätt up med en skumslef, och man låter sirapen afrinna i kokkärlet, innan den lägges up på et fat hwar för sig at kallna. Sirapen kokar sedan så länge til des en droppa på en tenntalrik står stilla som et gelée. Frukten lägges i en glasburk, och då sirapen är ljum, slås han öfwer och bewaras på wanligt sätt. Denna sirap duger äfwen at blanda i kakor och fyllningar.
At Sylta Kirsbärd med besparing af Såcker.
Stora, bruna wäl mogna kirsbär tages efter behag, och sedan stjelkarne äro afplåckade, stötas de med stenar och alt i en stor mortel, hälst af marmor, saften wrides wäl af i en grof hårduk, och ställes öfwer natten i en glasburk at klarna, hälles sedan nätt ifrån grumlet, och upblandas med så mycket såcker, at det blir lagom sött: när det är wäl smått, ställes saften helst i en stengryta på elden at koka, NB på sakta koleld under skumming och jämn rörning, til des en droppa standar på en tallrik och blir som gelée. Då har man kirsbär tilreds, hwaru stenarne
