Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/416

Den här sidan har korrekturlästs

28

Hwaruti består då säkraste konsten at man icke misstager sig och skämmer en så dyrbar wara?

Kärillet, hwaruti det skall saltas, är det första och angelägnaste werktyget. Är det ej så tätt, at det behåller laken, är all konst förlorad.

Huru skola styckena huggas?

Ordentligt, och som Matmodren finner sig, allenast benen krossas och benknotorna nedbultas på hwarje stycke, så at de komma jämt i tunnan, samt wid hwart hwarf små öppningar med bitar igenfyllas, emedan det kommer an på en jämn nedpackning.

Huru mycket salt behöfwes til hwart hwarf?

Det passas efter kärilets widd, 3 a 4 händer, som strös jämt öfwer, på de tjocka styckena något drygare, en hand full krossade enebär gjör också god smak, i synnerhet på de stycken som ämnas til spicke-kött, 3 a 4 lod luttrad saltpetter, som är uplöst uti et stop watten stänkes med en wisp imellan hwarje packning. När köttet sålunda ar nedlagdt, strös flera näfwar salt på, än wid de

förra