serveten fuktas med mer ätticka, när han blir torr. Läggarne krossar man wäl sönder, både ben och kött, och kokar dem lyckt i watten på sakta eld med litet salt, hel peppar och et pår bitar kl östad ingefära, samt et par skifwor af en rökt skinka; när altsammans är i slarfwor, silas det genom en hårsil i en kruka, och bewaras i kallt rum til siba behof, som här nedanföre skal omtalas. NB. man måste under kokningen tilse, at spadet icke kokar in för mycket, utan i början slå så mycket på, at det bärgar sig, som sker då det kokar lyckt och på jämn sakta eld.
En Kalfstek.
Bör skötas förstgtigt, om hon skal bli god och tillika nyttig för magen, som lider mera wid utstekt och sönderkokad kalf, än af den gröfsta saltfisk. När skinnet är borttaget af slaksidan, sättes hon stadiqt på spettet med låret framåt; elden af friska kol eller björkved bör mara rigligt tilbrunnen, och et stort spjäll, som hindrar draget och hjelper til en slags contra-hetta, sättes frammanföre. Man beströr henne straxt med mjöl, salt och derofwanpå skirdt smör, som drager hettan åt sig ufrån början, då i des ställe pålakadt watten hindrar wärman och gör köttet segt. Wändningen sker fort, smör öses på och derimellan litet mjöl; med en knif stickes hon då och då igenom låret, och när den knifwen
