i synnerhet då de äro nya; föröfrigt skuras de blott med lut. Porcellin skall alltid lindrigt uppwärmas innan det begagnas till heta saker, för att hindra dess sönderspringande. De rengöras med warmt watten eller lut. Glaskärl twättas med kallt watten och salt. Äro de anlupne af fett, twättas de med läskpapper, sand och hagel, som wälomskakas. Dricksglas, som blifwit blacka, kunna återfå sin glans om man häller watten på glödande kol, och håller glaset öfwer ångan. När flaskor eller buteljer skola korkas, låter man korkarne först koka och isätter dem genast derpå, då de sluta fullkomligt tätt.
Några föreskrifter för inköp af Lifsmedel.
Anis. Kornen måste wara rätt torra, fulla och tjocka, fria från stjelkar etc. och wid rifning gifwa en aromatisk lukt.
Blåkål blir bäst, då den stått ute några frostnätter.
Champignoner, se Swampar.
Citroner. Bäst äro Italienska, hwilka, ehuru mindre än Spanska och Portugisiska, dock äro mera saftrika. De igenkännas på sin bleka paillegula färg och tunna skal.
Dufwor. Unga dufwor, som ännu ej parat sig, hafwa det mest wälsmakande köttet. Gamla kunna ej rätt wäl nyttjas till annat än soppor.
Fenkol, såsom Anis.
Gurkor böra wara medelmåttigt stora, och ej redan gula.
Gäddor smaka bäst, dä de ej wäga öfwer 3 à 4 marker.
Gäss. Endast unga gäss wäljas. De gamla igenkännas på stora kräfwor, hårda strupar och äro mera hårdplockade.
Haren är mest wälsmakande då han ännu ej är fullt utwext, likwäl får man äfwen på hösten och wintern god harstek, dock måste man då låta den hänga någon tid. En ung hare igenkännes derpå, att man lätt kan draga öronen från hwarandra, att tassen är mjuk och hwass, och att han har en knöl på framfoten, hwilken bortfaller på andra året.
Höns är bäst i första året. Yngre hafwa mera eldiga och framstående ögon, och böjligare ben.
