Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/108

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

som det heter. Och han hade den fixa idén, att det måste gå minst sju år innan det kunde hinna växa ett nytt i stället. Men driftlivet sov inte därför — långt ifrån. Och det som nu bjöds honom var ju alltid ett paradis i jämförelse med vad han var van vid i vardagslag. Alltså hade han sagt: jag älskar dig. Men menat: älska kan jag inte; men jag kan göra kärlekens gärningar; dess apspel och pantomim.

Var och varannan dag smög hon sig upp till honom, helst vid sju-, åttatiden på kvällen. Han bodde i ett ”möblerat rum” vid Grevturegatan. Strax före tio brukade han följa henne till hennes port. — Sedan gick han till Rydberg eller Du Nord och drack ett par viskygroggar, eller han gick till tidningen. Och en kväll sade han till Markel:

— Apropå, du tog miste om fröken Randels avsikter med de där blommorna. Hon ville inte bli gift. Hon ville ha en plats på tidningen.

— Det var ju jämförelsevis oskyldigt, svarade Markel.



Arvid Stjärnblom brukade under årets lopp blott växla få och korta brev med sin far; men varje nyårsafton skrev han en längre och utförligare rapport. Så också nu, nyårskvällen 1902. Han skrev:

Käre far.

Jag önskar Dig av allt mitt hjärta ett gott nytt år. Mina lönevillkor bliva oförändrade under det nya

104