som det heter. Och han hade den fixa idén, att det måste gå minst sju år innan det kunde hinna växa ett nytt i stället. Men driftlivet sov inte därför — långt ifrån. Och det som nu bjöds honom var ju alltid ett paradis i jämförelse med vad han var van vid i vardagslag. Alltså hade han sagt: jag älskar dig. Men menat: älska kan jag inte; men jag kan göra kärlekens gärningar; dess apspel och pantomim.
Var och varannan dag smög hon sig upp till honom, helst vid sju-, åttatiden på kvällen. Han bodde i ett ”möblerat rum” vid Grevturegatan. Strax före tio brukade han följa henne till hennes port. — Sedan gick han till Rydberg eller Du Nord och drack ett par viskygroggar, eller han gick till tidningen. Och en kväll sade han till Markel:
— Apropå, du tog miste om fröken Randels avsikter med de där blommorna. Hon ville inte bli gift. Hon ville ha en plats på tidningen.
— Det var ju jämförelsevis oskyldigt, svarade Markel.
Arvid Stjärnblom brukade under årets lopp blott
växla få och korta brev med sin far; men varje
nyårsafton skrev han en längre och utförligare
rapport. Så också nu, nyårskvällen 1902. Han skrev:
- Käre far.
Jag önskar Dig av allt mitt hjärta ett gott nytt år. Mina lönevillkor bliva oförändrade under det nya
104
