ministerns” rum. Och han stängde dörren till det andra rummet.
— Sätt dig här, sade han. Fröken Dagmar Randel har varit häruppe tre eller fyra gånger under sista tiden och frågat efter dig. Alltså är det något mellan dig och henne. Jag förutsätter tre möjligheter. Den första är den, att du är blixt kär i henne. Om det är så, har jag bara att tiga och avvakta händelsernas gång. Och att det är så förefaller sannolikt, eftersom flickan verkligen är söt, och eftersom du inte är vidare bortskämd…
— Men snälla Markel — vad fan har du med fröken Randel att göra?
— Avbryt mig inte. Den andra möjligheten är den, att du tror dig göra ett gott parti. Men så stor idiot är du väl ändå inte. Mera sannolikt är det, att den första möjligheten är inblandad och intrasslad med den andra: att du på en gång är litet kär och tror dig göra ett skapligt parti…
— Nej, Markel, det här går för långt — vad rör det här dig?
Markel teg en sekund eller två.
— Nej, svarade han litet torrt. Rent formellt rör det mig naturligtvis inte alls. — Men om du går på gatan och möter en skenande häst och rent impulsivt störtar fram och stannar hästen, så blir du kanske litet flat om herrn i ekipaget ryter till dig: vad fan rör det herrn, att min häst skenar?
Stjärnblom måste skratta:
112
