Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/140

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— Det var inte heller så lätt, svarade han. Människorösten — din röst åtminstone — kan sjunga i vilken tonart som helst; den kan sjunga i en tonart mitt emellan c-dur och dess-dur. Det kan inte pianot! Du börjar i c-dur, och tre sekunder senare sjunger du i något mitt emellan c-dur och dess-dur. Men det kan inte pianot! Därvidlag kan pianisten inte ”följa med”!

Och efter en sådan afton kunde det hända, att han satt upprätt i bädden och stirrade sömnlös ut i mörkret, medan hon sov vid hans sida — det kunde hända, att han stirrade ut i mörkret och viskade för sig själv:

— Den som vore ensam! Den som vore fri!


— — — Men i övrigt levde de mycket lyckligt tillsammans.

Och åren gingo.

⁎              ⁎


136