Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/151

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

någon auktoritet i fråga om allvarsamma saker — relativt allvarsamma saker. Men för det andra…

— Snälla Hinke Rissler — fröken Hej log ett solskensleende — ”osedlig författare”, vad betyder det? Finns det inte tillfällen då alla måste vara med, när det gäller något?

— Men för det andra, forfor Rissler, finns det tillfällen, då ett folk måste ge oinskränkt fullmakt åt dem, som ha ledningen och ansvaret. Så gjorde norskarna år 1905, och det var deras styrka. Därför ville jag inte vara med om något som på minsta vis kunde vara ägnat att strax från början bereda våra statsmän ringare villkor vid underhandlingarna än de norska. Det var då liksom nu min uppriktiga mening, att ett krig mellan Sverige och Norge skulle ha varit ”början till slutet” på bägge rikenas historia, eller i vart fall början till en lång vargatid i bägge folkens historia… Men jag ansåg mig inte kallad att kliva fram och undervisa de ledande männen om en så självklar sak. Jag ansåg det riktigast att lita på att de begrepo det lika väl som jag. Och det tycks de ju också ha gjort!

— Jag trodde verkligen inte att ni brydde er något om politik, herr Rissler? sade Märta Brehm.

Rissler hann inte svara henne, Markel förekom honom:

— Bästa fröken Brehm, vet ni verkligen inte att Hinke Rissler för ett par år sedan var nära att bli tagen av polisen för anstiftande av uppror?

— Du överdriver då alltid, sade Rissler.


147