— Nej, det är fullkomligt sant. Det var en valafton för ett par år sen. Rissler och jag och ett par andra kom ut från Rydberg sent på natten. Gustav Adolfs torg var packat av folk, som hurrade för de sista valresultaten. Då fick Rissler plötsligt den idén att han skulle sätta sig i spetsen för folkskocken och gå ner till Aftonposten och skratta! Aftonposten hade som vanligt försökt något litet rävstreck i sista minuten, och misslyckats som vanligt. Gott: Rissler ställde sig på Gustav Adolfs torg och skränade så mycket han orkade: Nu, ska, vi, gå, till, Aftonposten och skratta! Och när han hade upprepat det några gånger, satte folkskocken sig verkligen i rörelse, och det gick genom Fredsgatan och förbi Konstakademien ner till Aftonposten, och där skränade Rissler, med käppen högt i luften som taktpinne: Ha, ha, ha! Ha, ha, ha! Och folkskocken stämde i: Ha, ha, ha! Ha, ha, ha! Och under en liten paus sade han till mig: tänk om jag nu blir tagen av polisen och dömd för anstiftande av uppror? — Nog blir du tagen av polisen, svarade jag, men du blir inte dömd för anstiftande av uppror, utan bara för fylleri och förargelseväckande beteende. Då bleknade han och smög sig fegt bort genom en bakgata, medan folkskocken stod kvar och skränade: Ha-ha-ha! tills polisen kom och skingrade den…
— Kära Markel, sade Henrik Rissler, vilken diktare skulle jag inte bli om jag kunde ljuga så bra som du!
148
