med. Men i betraktande av all den smörja en stor tidningsdrake måste ha att fylla sina spalter med kunde den i nödfall passera. Den andra var alldeles omöjlig. Men den tredje fann han till sin angenäma överraskning riktigt bra. Han försåg den genast med trycksignatur och sände den ned i tryckeriet med manuskripthissen. Därefter satte han sig och skrev ett brev:
Fröken Märta Brehm.
Jag skall yttra mig om Edra tre noveller i den ordning jag händelsevis läste dem i. Den gamla stugan är användbar, men heller icke mera. Månskensnatten är oanvändbar, åtminstone för Nationalbladet. Den röda soffan däremot röjer enligt min anspråkslösa mening en verklig, litterär talang. Den är så bra, att Ni mycket väl kan underteckna den med Ert namn, om Ni har lust.
För ”Nationalbladet”
Högaktningsfullt
A. Stjärnblom.
Han såg på klockan. Hon var tio minuter över två.
Alltså tjugu minuter. Om tjugu minuter skulle han sitta i en soffa i Continentals matsal vid Lydias sida.
Markel kom in:
— Nej, sade han, nej, vet du vad, Arvid — nu står jag snart inte längre ut med det här! I väntrummet sitter en blek och mager gammal gubbe och väntar
