En dag i början av januari fick han ett brev från Lydia — ett långt brev. Det var efter överenskommelse adresserat till tidningen, inte till hans hem.
Hon skrev:
”Arvid. Jag sänder dig här, utom brevet, ett par gamla dagboksblad. Jag har aldrig någon längre tid fört dagbok ordentligt, bara kastat ner några rader en gång då och då. Du kan läsa det första innan du går vidare”…
Han läste ett litet blyertsskrivet blad, tydligen utrivet ur en annotationsbok, och numrerat med en etta med bläck i ett hörn:
Jag skulle ju föra dagbok under min stora resa, hade jag tänkt. Men ännu har det inte blivit något av.
Vi kom till Paris i förrgår kväll. I går var jag med Markus i Luxembourg och letade efter pappas gamla skärgårdstall. Jag lipade förstås en liten vers, då jag äntligen hittade den i en obemärkt vrå.
I dag var jag i Louvren. Ack, vad minns jag nu
178
