Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
”Nu skall du vara min domare.” Jag är visst inte den rätta till det, tänkte han.
Han tog en fransk tidning, som låg på hans bord, gjorde i ordning ett korsband och skrev hennes namn och adress på maskin.
Och han satte frimärket rätt.
— Vad du är tyst och tvär i dag, sade Dagmar
vid middagsbordet. Har du haft någon tråkighet?
— Nej, sade han.
Och han tillade efter en stund:
— Jag sitter och tänker på att jag visst blir tvungen att lära mig ryska.
Tills vidare hade han lyckats attachera en ryskkunnig ung man, Kaj Lidner, som kom upp på redaktionen en gång om dagen och ögnade igenom Novoje Vremja för att se om den innehöll något av vikt och i så fall översätta det för honom.
⁎ ⁎
⁎
⁎
185
