Det var en dag i mars, vid vårdagjämningstiden. Det var dagen före Marie bebådelsedag. Det skulle alltså inte komma ut några tidningar nästa dag, och han var ledig — hela dagen och hela natten.
På morgonen hade han fått ett brevkort:
- Käre bror.
Du har ju, som du minns, lovat att komma ut till mig en gång och titta på mina tavlor. Du är hjärtligt välkommen i afton, och du stannar väl över natten — sista tåget går vid halvtolvtiden, och vid den tiden har man det ju allra bäst. Det kommer också ett par andra prissar.
Hans Bergling.
Detta brevkort var från Lydia. Vännen Bergling
var lika uppdiktad som hans namn. Hon hade efter
överenskommelse skrivit brevkortet — efter hans
blyertskoncept — med en handstil som hon hade
försökt göra stor och bred och manlig. Och han hade
192
