— Ja, det är vackert. Men det betyder bara Geten. Och varför den stjärnan heter Geten vet jag inte. Jag vet egentligen ingenting.
De stodo tysta. Långt borta hördes kornknarren.
Han sade:
— Hur kommer det sig att du bryr dig om mig?
Hon gömde åter huvudet vid hans bröst och teg.
— Tyckte du inte Lovén sjöng vackert nyss? frågade han.
— Jo-o, svarade hon. Han har vacker röst.
— Och var inte Freutiger rolig?
— Jo. Det är lustigt att höra på honom. Och det är visst för resten inget ont i honom.
— Nej, tvärtom…
De stodo tätt samman och vaggade och sågo upp mot stjärnorna.
Så sade han:
— Men det är för dig Lovén gör sina tuppar, när känslan överväldigar honom, och det är för dig Freutiger sitter och ljuger. De äro kära i dig bägge två. Nu vet du det. Så att du kan välja.
Han skrattade till. Och så kysste hon hans panna. Och litet efter viskade hon, halvt för sig själv:
— Den som ändå kunde veta, vad det finns där innanför…
— Där finns nog ingenting märkvärdigt, svarade han. Och man har för resten inte alltid gott av att veta…
Hon svarade med ögonen djupt i hans:
— Jag tror på dig. Och det är mig nog. Och
20
