Äntligen kom snön, på själva julafton.
Arvid Stjärnblom var ledig från tidningen. De små julklapparna till Dagmar och barnen och jungfrun hade han lackat in och skrivit på tidigt på morgonen. Förr om jularna hade han brukat hitta på små julklappsrim till paketen. Denna gång blev det bara torra namnen.
Från tidigt på förmiddagen drev han omkring på gatorna, i den lätta, vita snön som föll och föll.
I ett gathörn växlade han en hastig hälsning med Filip Stille:
— God jul! sade Filip.
— Tack detsamma… Hälsa din hustru!
Filip Stille var gift sedan ett par år med Elin Blücher. De hade inga barn. De ansågo sig inte ha råd till det, hade Filip sagt till honom vid något tillfälle…
På Gustav Adolfs torg mötte han Henrik Rissler. Han var nära att lyfta på hatten i distraktion, men ändrade sig i tid och nickade. Rissler hade ju lagt bort titlarna med honom härom kvällen. Sedan dess var det som om han tyckte litet bättre om honom.
254
