är bara en kort stund mitt på dagen det är riktigt vackert där: det är när solen står i söder eller litet tidigare, mitt i Klarälvens floddal; då kommer det vackert ljus över allt det vackra, då ser man söderut, ut i solen och ljuset i älvdalens öppna vidd, och tänker: där borta är världen.
Lydia hörde halvt förstrött på hans ord. Hon hörde ”solskenet” och ”där borta är världen”. Och hon hörde kornknarren i åkern.
— Ja, världen, sade hon, världen… Tror du, Arvid, att du och jag skulle kunna göra oss en liten värld för oss själva?
Han svarade, i sin tur halvt borta och förströdd:
— Vi får väl försöka.
Nu hördes plötsligt baronens röst från verandan:
— Sångare! Sång-a-re! Helan går! Helan går!
Hon lindade sina armar om hans hals och viskade tätt i hans öra:
— Jag tror på dig. Jag tror på dig. Och jag kan vänta.
Och åter hördes Freutiger:
— Sång-a-re!
På skilda trädgårdsgångar skyndade de upp mot verandan, så att de kommo dit från motsatta håll.
Lydia stod vid sitt öppna fönster och såg ut i sommarnatten med tårade ögon. Ute på fjärden såg hon i månskenet båten med de bortdragande sångarna. De vilade på årorna och sjöngo en serenad till hennes ära.
22
