Annandag jul var Arvid Stjärnblom åter i arbete på Nationalbladet. Det allmänna samtalsämnet mellan tidningens medarbetare denna förmiddag var det faktum, att Kaj Lidner hade skjutit sig i Haga-parken på själva julafton. Juldagens morgon hade man funnit hans översnöade lik på trappan till Ekotemplet.
Begravningen följde snart efter dödsfallet. Tidningens medarbetare voro mangrant närvarande, och dr Doncker höll ett litet tal vid graven.
På kvällen gick Arvid till Lydia. Han kom
okallad denna gång. Men han tyckte att han måste se till
henne.
Hon öppnade, blek.
— Å, att du kom ändå, sade hon. Jag har inte vågat be dig. Jag var så rädd för ett nej.
De sutto på var sin stol framför den nedbrända brasan. Hon stirrade med tårlösa ögon in i glöden.
Hon viskade:
