Nästa morgon vid tiotiden ringde han på Lydias dörr. Hon öppnade och lät honom komma in.
— Så du ser ut, sade hon. Hur är det? Har det hänt dig något?
Han var orakad och glåmig. Han hade vandrat omkring på gatorna under längsta delen av natten.
— Åja, sade han. På sätt och vis.
Hon bad honom sätta sig.
— Hur är det? sade hon. Vad är det som har hänt?
Han satt länge med huvudet i händerna och teg.
— Men vad är det, Arvid? Kan du inte tala?
— Jag skall försöka, sade han. Jag har av en händelse fått höra, att du tänker göra en liten resa i Norge i sommar.
Hon stod som förstenad. Det kom så överraskande för henne att hon alls inte kom sig för att neka.
— Vem har du hört det av? frågade hon.
— Finns det mer än en som jag kan ha fått höra det av?
Hon stod tyst och förvirrad. Äntligen sade hon:
