Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/310

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Några dagar senare låg det ett brev från Lydia på hans skrivbord på tidningen.


Arvid. Glöm det som jag sade sist — det om skilsmässa och giftermål. Jag var ju så förvirrad efter det du hade berättat för mig, jag visste knappt vad jag sade.

För min skull må du gärna behålla din hustru. Jag har gjort mitt val.

Jag älskar honom — har aldrig älskat så!

Lydia.


Han knycklade hop brevet och gick ut och kastade det i toaletten.

Från ett öppet fönster snett över gatan hördes en grammofon. Den spelade ”Närmare, Gud, till dig”.


⁎              ⁎


306