Ett ögonblick stannade han på vägen: han hade glömt att se efter vad författaren hette. Han tog upp boken igen och läste på pärmen: Léopold Mabilleau, Docteur ès lettres, Directeur du Musée social.
Jag undrar, tänkte han, om herr Léopold Mabilleau är riktigt klok…
Arvid Stjärnblom hade hyrt ett möblerat rum vid Dalagatan. Det var litet och tarvligt möblerat, men det hade en stor och fri utsikt åt väster över Sabbatsbergsområdet och gråstensbergen på Kungsholmen, där staden tog slut.
Efter en hastig, ensam middag på källaren S. H. T. kom han hem till sitt ensamma rum.
Han tände lampan, men rullade inte ner gardinen. Det var kallt i rummet. Han tände brasan, som värdinnan var morgon lade in i kakelugnen och som han tände själv på eftermiddagen för den korta stund han var hemma. — Vid niotiden skulle han till tidningen.
Han började skära upp en nyutkommen bok — det var Strindbergs ”Inferno”. Men han stannade snart i arbetet och satt tankspridd och lekte med papperskniven.
— — — Vem kunde den där äldre herrn vara — — —?
Någon gammal vän till familjen, någon som hon
36
