met — och stannade framför spegeln över kommoden.
— Vad är min ärelystnad? frågade han sig själv.
Och det tycktes honom att spegeln svarade:
— Om du alls har någon annan ärelystnad än den att någorlunda skapligt kunna dra dig fram genom livet, så är det den — — —
Han stirrade skräckslagen i spegeln. Nej, tänkte han, nej — han liksom bad spegeln: nej, säg inte mera…
Och det tycktes honom att spegeln svarade:
— Jo. Du har frågat mig, och jag svarar. Om du alls har någon ärelystnad så är det den: att få ett namn i ditt folks historia. Inte i dess litteraturhistoria eller någon annan liten biflod till dess historia. Utan i dess historia.
Jag är antagligen inte riktigt klok, tänkte Arvid.
Då gäller det att åtminstone försöka spela klok. Och
klockan är snart nio, och det är på tiden att gå till
tidningen.
Han tog hatt och rock och käpp och gick ut.
⁎
46
